BLOGG

Johan kommer under några veckor att göra sin praktik på Envima och samtidigt blogga och skriva krönikor här på Miljöjouren om arbetet som miljökonsult och sina tankar kring det. Följ med Johan och oss i vår vardag!

Den fantastiska chartersemestern

Nu var det många år sedan jag åkte på charter, men jag har väldigt fina minnen från barndomens resor till Spanien med föräldrarna.

Varje solsemester som jag någonsin åkt på har alltid inletts av extas och förväntan. Man har ju alltid skapat en bild i sitt huvud hur hotellet, kulturen, stranden och framför allt människorna ska vara.

Det spelar ingen roll hur många gånger jag besöker dessa solländer. Några dagar för att vänja mig vid denna ugn till vardag är standard. Med avund och förvåning ser man fascinerat på när lokalbefolkningen orkar utföra sina dagliga arbetsrutiner. Dagarna varierar mellan att försöka överleva i detta kokande bad bestående av 35 plusgrader och att våga ta sig ur sin comfort-zone som är den svenska inbitna kulturen.

Plötsligt vänder det. Några dagar in vaknar man av att värmen inte känns lika påtaglig. Ugnen som kallas fantastiska sydkusten är helt plötsligt en lekplats för min bleka hy. Man börjar äntligen känna lust och energi som möjliggör njutning. Tidigare har motivationen varit att man trots allt tagit sig hit och betalat med sina hårt besparade pengar, men nu kan man på riktigt känna lugnet av att vara på semester.

Semestern börjar närma sig sitt slut och paniken blir påtaglig: snart är det dags att återvända till vardagen. Värmen som har varit både syftet med resan hit, och lite paradoxalt också det enda problemet, har blivit ens bästa vän. Vänner som man känt ett fåtal dagar hälsas hejdå med en omfamning som om man känt varandra hela livet. Hur blir det alltid såhär?

Det kan verka förbryllande att jag väljer att inleda min sista krönika här på Envima med en anekdot om chartersemester med mina föräldrar från barndomen. Komiskt nog är det exakt så jag känner för min praktik. Hela året symboliserar ens studiegång då man bara väntar på att få komma iväg till det varma exotiska landet som är arbetslivet. Presterar man tillräckligt bra lyckas man spara ihop tillräckligt med högskolepoäng som förhoppningsvis kan bytas ut mot ett jobb.

Första dagarna på praktiken känns tunga och förvirrande, men ändå hade man inte kunnat vara mer nöjd över att vara där man är. Det har trots allt varit målet med allt sparande. Det är först när man inser att resan, som varit att praktisera som miljökonsult, börjar lida mot sitt slut som man inser att man inte vill något hellre än att vara evigt omfamnad av värmen. Jag tror att detta är det bästa sättet som jag kan beskriva min känsla för praktiktiden på.

Nog med pretentiösa anekdoter och metaforer. Förra krönikan avslutades med ett löfte berörande fördjupning om hur jag ska nå målet om ännu en charterresa till miljökonsultlivet. För att inte falla in i en alltför högmodig beskrivning av min egen potential till att bli miljökonsult vände jag mig till Envimas före detta VD, Thomas Törnroth, om råd. Thomas, som har decennier av erfarenhet inom miljökonsultbranschen höll sig väldigt kort:

Jag letar efter kompetens och inte nischad kunskap. Hög kompetens innebär att individen kan anpassa sig till evigt förändrade arbetsområden. Själva kärnan i miljöarbetet. Tillsammans med kompetensen krävs en hög social kompetens. Konsultyrket är till stor del ett serviceyrke, där vi måste förstå kunden för att denne ska förstå oss. Först då blir ett uppdrag genomfört framgångsrikt.

Ett yrke som tilltalar en viss grupp människor. Personligen blir jag väldigt hoppfull och tror att det finns en verklig plats för mitt extroverta måste-ha-ett-finger-i-allt-jag. Att våga anpassa sig och förändras tror jag är en av mina starkaste sidor. Här finns inga hårda traditioner eller rutiner som slaviskt följs. Varje dag ändrar jag något mot det jag upplever är det bättre.

Den stora frågan som varit själen till denna miniserie av krönikor: duger jag? Kom precis från ett möte gällande just denna fråga. Tydligen gjorde jag något rätt. Verkar som jag blir kvar på chartersemester ett tag till. Jag kan med stolthet säga att praktikanten nu kan kalla sig timanställd junior miljökonsult – stort. Bara att höra av er om ni har frågor eller uppdrag.

Johan Weijden

comments powered by Disqus

VARFÖR BLIR MAN VEGETARIAN?

Se den mycket informativa filmen av sex gymnasieelever som studerar på programmet för hållbar utveckling på Folkungaskolan i Linköping.
Se filmen »

INNEHÅLL

Det här får du som medlem i Miljöjouren

Forum

FORUM

Ny inspiration genom erfarenhetsutbyte med kollegor.

Läs mer»

Miljöjourens forum är till för att hjälpa och stödja andra som arbetar med miljöfrågor i bolag eller andra organisationer, som till exempel miljösamordnare.
Frågor och svar

FRÅGOR OCH SVAR

Snabba svar på dina miljöfrågor.

Läs mer»

Ställe en fråga och få svar inom 24 timmar. Som medlem i Miljöjouren har ni har 3 fria frågor/år.
Kunskapsbank

KUNSKAPSBANK

Tillgång till mallar och goda exempel.

Läs mer»

Miljöjourens kunskapsbank är en faktasamling som är till för att hjälpa och stödja andra som arbetar med miljöfrågor i bolag eller andra organisationer, som till exempel miljösamordnare.
Lagstiftning

LAGSTIFTNING

Tillgång till svensk lagstiftning med sökfunktion.

Läs mer»

Här kan du söka lagar direkt från Regeringskansliets rättsdatabaser.

MILJÖNYHETER